Nu tvinar fräknar och solfångade pigment, nu vissnar cellmembran och smilgropar, bort. Utplånas. Herrn har mojsat ner sig i min kökssoffa och väntar på att jag ska ge honom mitt sällskap. Det vi båda redan vet är att jag redan gjort det, för länge sedan. redan då jag rotade fram jackan, virade halsdukar och kängor runt mig för första gången. Jag har tillochmed grävt fram småsmå fingervantar att ha när han biter mig om morgonen. Åh käre Herrn, bit mig mjukt i år.  

Little Richard – Lucille